Elcertifikat

Det som främst påverkar vindkraften i Sverige är det nationella elcertifikatsystemet som trädde i kraft 1 maj 2003 i syfte att främja utvecklingen av förnybar energi.

Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat stöd för att gynna utbyggnaden av elproduktion från förnyelsebara källor eller torv. Av Energimyndigheten godkända producenter som Rabbalshede Kraft får ett certifikat för varje producerad megawattimme förnyelsebar el. Certifikaten säljs vidare till elhandelsföretag och viss elintensiv industri. Dessa är skyldiga att köpa in certifikat motsvarande en viss andel, kvot, av sin totala elförsäljning respektive förbrukning. Certifikaten köps och säljs på elbörsen via mäklare och kostnaden debiteras i slutändan elförbrukaren via elräkningen. Kostnaden för elcertifikat för elförbrukarna ligger i intervallet 5–7 öre/kWh, medan producenterna av förnyelsebar el fått betalt cirka 30 öre/kWh det senaste året.

Hittills har elcertifikaten varit nödvändiga för att motivera investeringar i förnyelsebar el då det svenska elpriset oftast legat på nivåer som inte räckt till för att täcka kostnaderna och ge en acceptabel vinst. Med ökade elpriser och bättre vindkraftverk, som successivt blir allt billigare i förhållande till hur mycket el dessa producerar, kan behovet av stöd minska i framtiden.

Regeringen lämnade i mars 2010 in en proposition med målsättningen att öka andelen energi som kommer från förnybara energikällor med 25 TWh år 2020 jämfört 2002. Åtgärder för att uppnå målet innefattar nya elcertifikatkvoter och en förlängning av elcertifikatsystemet från 2030 till 2035. Energimyndigheten har konstaterat att kvotnivån bör höjas för att stimulera utbyggnaden. Samtidigt bedömer Energimyndigheten att kostnaden för elförbrukarna genom elcertifikaten kommer att ligga kvar på samma nivå som idag.