Elcertifikat
Elcertifikatsystemet infördes 2003 för att främja utbyggnaden av förnybar energi. Riksdagen beslutade i maj 2010 att förlänga elcertifikatsystemet från 2030 till 2035 samt justera upp kvoterna (Proposition 2009/10:133, 2010-03-04).
Elcertifikatsystemet är ett marknadsbaserat system där priset på elcertifikat styrs av utbud och efterfrågan. Producenter av el från förnybar energi får ett elcertifikat för varje MWh elektricitet de producerar under de första 15 åren som anläggningen är i drift. Intäkterna från försäljningen av elcertifikat utgör en kompletterande inkomstkälla jämte försäljningen av den producerade elen.
Elleverantörerna å sin sida lyder under den så kallade kvotplikten som innebär att de är tvingade att köpa en viss andel (kvot) elcertifikat i proportion till deras elförsäljning. Kostnaden för elcertifikat uppbärs av slutkonsumenten genom att en elcertifikatavgift inkluderas i elräkningen.
Hittills har elcertifikaten varit nödvändiga för att motivera investeringar i förnyelsebar el då det svenska elpriset oftast legat på nivåer som inte räckt till för att täcka kostnaderna och ge en acceptabel vinst. Med ökade elpriser och bättre vindkraftverk, som successivt blir allt billigare i förhållande till hur mycket el dessa producerar, kan behovet av stöd minska i framtiden.
Energimyndigheten och Svenska Kraftnät är ansvariga för elcertifikatsystemet och agerar tillsynsmyndighet respektive kontoföringsmyndighet.